Rune Paro kommenterade ett av mina inlägg om renskötseln att fiskar hanteras illa. Jag lägger in en artikel från tidningen.
I Djurens rätt 2008 nr 3 skrevs detta:
Kan fiskar känna smärta? Frågan har länge varit omdiskuterad i forskarvärlden, men sedan några år tillbaka finns vetenskapliga bevis för att fiskarnas smärtupplevelse inte skiljer sig från andra ryggradsdjur. Klart är också att de har stor inlärningsförmåga och kan dra logiska slutsatser.
Det är den brittiske forskaren Lynne Sneddon, även kallad Miss Fish Pain, som systematiskt gått in för att en gång för alla få det klarlagt att fiskar har förmågan att uppleva smärta.
Man brukar tala om ett antal kriterier som måste uppfyllas för att det ska anses bevisat att ett djur kan känna smärta. Bland annat måste de ha nervceller som tar emot smärtsignaler, så kallade noiceptorer. De måste även ha ett centralt nervsystem som behandlar informationen och de måste kunna reagera med sitt beteende på smärtan. Sneddons till stora delar grymma forskning har bevisat att fiskar har allt detta.
Numera är det allmänt accepterat att de har den förmågan. Det finns så mycket fördomar om fiskar, men vi har ingen anledning att tro att de fungerar annorlunda än andra ryggradsdjur, säger Lena Lindström, etolog på Förbundet Djurens Rätt och författare till rapporten Under ytan.
Fiskar som i ett experiment fick bigift och ättiksyra injicerat i läpparna reagerade genom att vaggade fram och tillbaka, skrapade munnen mot botten, lät bli att äta och andas snabbare. När de fick morfin mot smärtan betedde sig som vanligt igen.
Precis som andra ryggradsdjur kan fiskar tillverka kroppens egna endorfiner. Andra försök visade att fiskar som fångats på krok i åratal efteråt undvek att ta ett bete, trots att de utsattes för svält.
Det visar att krokfångst är en obehaglig upplevelse som sätter djupa spår.
Mer information
Att lida som en fisk
2010 kl 01:12
Squareeye 