Etikettarkiv: Straff under 1600-talet

Jag rensar i gammal skit och hittar ett och annat

Jag hittade gamla utställningstexter från en bautautställning i Göteborg 1989, 300-årsjubileum tror jag att det var. Om man ser globalt så finns det länder som inte kommit så värst långt. USA har väl en del av detta i sina straff. Andra länder har också stympning, spöstraff, sedlighetsbrott m.m. Kvinnor gräver man ner i gropar och stenar dom till döds. Under1600-talet begravde man dom levande.

STRAFF UNDER 1600-TALET

”Kroppsstraff”

Halsjärn, dubbla handklovar och fotjärn med kedjor hade redan 1622 anskaffats till staden Göteborg för att skulten säkrare säkrare skulle kunna ta hand om fångarna.

Till kroppsstraffen räknades också ”späkning, vatten och bröd” Bödeln använde tortyr i form av blydaggar och spöknippen för att hudstryka brottslingen vid skampålen eller kåken. Ibland stympades tex. ett eller båda öronen på fången.

”Dödsstraff”

Skarprättaren eller bödeln verkställde straffen. Avrättning med stadens svärd ansågs förnämare än med bödelsyxa och kostade upp till tolv daler kopparmynt att utföra.

Dödsdomar avkunnades ofta. Överklagande kunde förvandla domen till arbete på Kronans fästning. Trefalt hor bestraffades med döden utan möjlighet till benådning.

Brott mot sedlighet och större stölder tex. en tunna mjöl bestraffades med galgen och ansågs svårare än rån och dråp. En kvinnlig tjuv kunde dömas till ”kvick i jord” dvs att begravas levande.

”Skamstraff”

Straffstocken i vilken stackare ”sig själf till skam och androm till varnagel” fått sitta fastlåst ofta i kyrkans vapenhus till allmänhetens beskådande och bespottade.

Skam kunde uppfattas värre än döden då det gick ut på att förlöjliga den för förtal eller slagsmål dömde brottslingen. Kroppsstraff hörde också ofta till.

Inställningen till brottslingen som människa var präglad av hämnd, avsky och skräck. Den skyldiges kropp skulle bli hårt utsatt.

De vanligaste brotten på 1600-talet var stöld, sedlighetsbrott, slagsmål, misshandel, dråp eller störande uppträdande i kyrkan. Ärekränkningsmål var vanliga.

Dödsdomar avkunnades ofta, men alla dödsdomar behövde inte föras ut till galgbacken. Kungen och hovrätten kunde omvandla straffet till arbete på fästning.

Skamstraff ansågs av många som värre än döden. Den personliga äran var oerhört viktig. Brottslingen förlöjligades och utsattes ofta för kroppsstraff.

”Kåken eller skampålen”

Kåken var en timmerstolpe på torget, där brottslingen fängslats med halsjärn. En tavla ovanför huvudet berättade om förbrytelserna. Ibland förenades straffet med stympning av eller båda öronen.

”Tjuvkistan”

I tjuvkistan förvarades fångarna som stulit. Här kunde brottslingarna ej stå rakt. På rådhustomten vid Stora torget hade några sävedalsbor förfärdigat ”stadskistorna; tjuvkistan, horekistan och stora kistan samt gisselkammare. Fängelsehålor fanns också i Kungsporten, Drottningporten och på Älvsborgs fästning.

”Galgen”

Galgbacken låg utanför nuvarande Carlanderska sjukhuset. 1647 blev galgen nedtagen på Stora torget då den använts tillfälligtvis.

”Stegling”

Stegling bestod i att kroppen delades i fyra delar (partering) och det avhuggna huvudet och högra handen sattes upp på stegel i ett hjul.

”Ringaktat yrke”

Yrket bödel och skarprättare ansågs vanhedrande, ytterst nesligt och ”oärligt”. De ringaktades som parias. De hade särskild kyrkplats och var föremål för vidskepliga föreställningar.

Skarprättaren, även kallad mästerman, och bödeln var ofta benådade dödsdömda förbrytare, då det var svårt att få ämbetet besatt.

”Bödeln”

Skarprättarens biträde, verkställde straffen genom hängning, bränning, sönderstyckning eller stegling samt brännmärkningar och tortyr. En av göteborgsbödlarna lystrade till det klingande namnet Lars Potta.

När skarprättaren verkställde straffet själv gjordes det med skarpa svärdet så det fanns status även inom avrättningen.

Gustav II Adolf utfärdade 1621 i privilegier att staden fick rätt att döma och bestraffa alla som överträdde lagen.

Kungen och drottningen var där och jag fick hälsa på dom. Men jag neg inte. Regina Lund var med i nån pjäs som spelades varje dag. Det var en häftig utställning och det var personal från alla museer i Göteborg inblandade i detta spektakel.

den 10 juli, 2011